Två år

Över två år har gått sen jag senaste såg skymten av min platsbit, som nu ligger undanstuvad i källaren. Jag känner fortfarande av det ibland, men det kanske snarare beror på min lathet vad gäller styrketräning av ryggen vid det här laget.

Jag är så himla glad att jag gjorde det, så glad att det inte blev värre än det var. Att det faktiskt är lite lite bättre nu än innan. Och jag känner mig lyckligt lottad. Ett och ett halvt år.

Fortfarande

Jag kan fortfarande, för en sekund, känna att det är något som fattas, och hjärtat hinner nästan slå ett extraslag innan jag inser att det är korsetten. Även fast det var en evighet sedan jag sist hade den på mig glömmer jag ibland att den inte längre finns.

Under behandlingen gick det åt så mycket energi att hela tiden ha koll på att jag höll mina timmar, och det var så viktigt för mig att jag fortfarande  kan börja tänka på det...

Användning

Klarade inte av det längre än en vecka utan att jag fick så ont i ryggen att den åkte på igen. Rutinen med att trä på den, fånga upp och fästa remmarna satt verkligen i ryggmärgen. Det kändes som om jag gjort det i hela mitt liv.

Jag kan inte säga att jag saknar det. Verkligen inte! Det bästa är när jag ska gå och lägga mig, och tänker- nu ska jag hopppas i säng, inte- nu ska jag sätta på mig korsetten och hoppas i säng. Detär en lättnad varje dag.

Lägervistelse

I fyra nätter (varav jag sov tre av dem) har jag varit helt fri från korsetten, och nu har jag börjat vänja mig vid det. Det absolut tråkigaste just nu efter att jag slutat är mina höfter som gått till baka till sitt naturliga läge. Inte helt rakt alltså... en av de roligaste anledningarna att jag bar korsetten var att man såg så stor skillnd på höfterna.

Jag är verkligen glad över att jag slapp tänka på den och istället kunde ägna mer tid åt annat, som nattliga utflykter upp till fjälltoppen eller att klättra obehindrat mellan sängarna i vårat rum. Det jobbigaste har ändå varit kyrkbänkarna, som helt är gjorda i trä. Ajajaj vad ont jag har haft i ryggen. Fatta efter typ tre timmars stillasittande på en hård bänk i kombination med inga ryggmuskler...

Resan

Väskorna är packade, nu ska jag bara titta förbi skolan en stund för att göra det muntliga nationella provet i matematik. Jag ska bara borta hela helgen, och korsetten kommer inte med över huvud taget. Blir hämtad från skolan sen, jätteskönt att slippa släpa packningen själv in till stan.

Hade väldigt ont i ryggen igår, spelade piano i över två timmar. Ska undvika att sitta för mycket still nu under resan, och träna upp musklerna så mycket jag kan.


Slutet

Så kom slutet till sist. Sista gången jag bar den, i alla fall som en del av behandlingen. Jag sov med den för sista gången denna natt, var bara tvungen att testa att sova med den igen. Tog av den imorse innan mamma åkte till jobbet, nu står den i ett hörn av mitt rum. Får se vad vi gör av med den...

         image74

Första natten

I natt vad den första natten jag sov utan korsett. Allt annat har jag har jag gjort utan någon gång under senaste året. Sen natten den 24 Januari har det inte gått en natt utan den. Till och med när vi sov på preseningar högt uppe på ett fjäll, med stenar under oss, och det regnade.

Det var nog det tillfälle jag hitils saknande den mest, och så fort jag började slappna av kom tomheten tillbaka. Instinktivt reagerade jag som alltid annars och for med händerna till magen, för att sedan inse att jag faktiskt inte längre behövde den.


Första idrottslektionen i skolan idag- så skönt att slippa bry sig om var den är!

Rutiner

Hela mitt tankesatt maste stallas om, jag kan glomma alla runtiner kring korsettanvandandet. Det ar jatteskont med den befrielsen, men det det blir tomt utan det. 

Jag behover inte tanka en tanke kring min lilla platsbit idag, mitt storsta problem med den ar hur jag ska transportera den till mamma igen. 

Snart ska jag ivag pa lager, vara borta frya natter. Vad jag ser fram emot att inte ha med den over huvud taget! 

Dagen

Min första riktiga korsettfria dag har inte blivit helt korsettfri. Det enklaste sättet att trasportera den på vad att helt enkelt sätta på den. Förutom en timme har jag varit helt fri, hur härligt som helst!
Mitt mål innom närmaste framtiden är att köpa ett par snygga jeans, något jag inte kunnat göra på ett tag... fast jag måste vänta några dagar tills mina höftben är helt återställda.

Korsettfri

Även fast jag har varit redo inteför dethär i veckor kom beskedet nästan som en chock. Slutet på min korsettbehandling kom som ett glädjebesked, men samtidigt känns det oerhört konstigt att denna del som varit en del av mitt liv så länge ska försvinna bort. Nästan som en del av min identitet stoppas ner i en kartong för att sparas men aldrig användas.

Äntligen, efter ett och ett halvt år av instängdhet är jag äntligen fri. Slipper bry mig om kläderna täcker korsetten, om spännerna syns igenom. Slipper mitt konstanta tittande på klockan för att veta hur länge jag har den av. Trycksåren, slitna kläder, förmågan av att kunna nå ner till skorna för att knyta dem. Beskedet skulle inte kunna komma mer lägligt nu när det nästan är sommarvärme ute, jag hade inte stått ut yttligare en till sommar i värmen, men jag hade förväntat mig någon form av nertrappning.

Jag ska dock inte sluta tvärt, idag var inte sista gången jag bar den. Några nätter till, men morgondagen blir den första helt korsettfria dagen i skolan. Det blir tajta kläder...

Scoliosmodell

Kom in på Aftionbladet och läste en artikel om en 16-årig tjej med scolios, som tack vare en steloperation fått ryggen återställd till normalt gradantal. Det känns så härligt när man ser att det går bra för de som har den hemska sjukdommen, och kunnat förverkliga sina drömmar. Just denna tjej ville bli modell, och efter speloperationen var det möjligt då hon både blev rak och växte en decimeter på längden. Lite skillnar från mig, som max växer två centimeter med korsett på. Jag antar att titaniumstift är starkare än plast.

Behandling

Idag, den 24 februari, är det precis 365 dagar sedan jag för fösta gången satte på mig en korsett. Sen dess har jag haft den varje dag, varje natt.
Det känns nästan konstigt att jag bara haft den i ett, den har blivit en så stor del av mitt liv, och jag kan knappt tänka mig utan den. Kommer nästan inte håg hur den var för ett år sedan, innan behandlingen startade. Vilken frihet det var! Man kunde röra sig hur man ville, använda vilka kläder som helst utan att behöva oroa sig. Slapp alla negativa konsekvenser som korsetten inneburit.

Å andra sidan har detta varit en enorm erfarenhet, och det har gett mig mer än jag insett under tiden. Att få kämpa sig igenom något, orka med det, alltid ha koll. Jag har insett vilket styrka man får genom vilja och rätt inställning. Sen också få en djupare inblick i vårt sjukvårdssystem. Se hur lågprioriterad mitt sjukdomstillstånd är, hur lite kunskap det finns och hur vården skiljer sig i olika delar av vårat land.


Bostonkorsett
min bostonkorsett

RSS 2.0