Två år
Över två år har gått sen jag senaste såg skymten av min platsbit, som nu ligger undanstuvad i källaren. Jag känner fortfarande av det ibland, men det kanske snarare beror på min lathet vad gäller styrketräning av ryggen vid det här laget.
Jag är så himla glad att jag gjorde det, så glad att det inte blev värre än det var. Att det faktiskt är lite lite bättre nu än innan. Och jag känner mig lyckligt lottad. Ett och ett halvt år.
Jag är så himla glad att jag gjorde det, så glad att det inte blev värre än det var. Att det faktiskt är lite lite bättre nu än innan. Och jag känner mig lyckligt lottad. Ett och ett halvt år.
