Cederbarr

Klarade inte av det längre än en vecka utan att jag fick så ont i ryggen att den åkte på igen. Rutinen med att trä på den, fånga upp och fästa remmarna satt verkligen i ryggmärgen. Det kändes som om jag gjort det i hela mitt liv.

Jag kan inte säga att jag saknar det. Verkligen inte! Det bästa är när jag ska gå och lägga mig, och tänker- nu ska jag hopppas i säng, inte- nu ska jag sätta på mig korsetten och hoppas i säng. Detär en lättnad varje dag.

I fyra nätter (varav jag sov tre av dem) har jag varit helt fri från korsetten, och nu har jag börjat vänja mig vid det. Det absolut tråkigaste just nu efter att jag slutat är mina höfter som gått till baka till sitt naturliga läge. Inte helt rakt alltså... en av de roligaste anledningarna att jag bar korsetten var att man såg så stor skillnd på höfterna.

Jag är verkligen glad över att jag slapp tänka på den och istället kunde ägna mer tid åt annat, som nattliga utflykter upp till fjälltoppen eller att klättra obehindrat mellan sängarna i vårat rum. Det jobbigaste har ändå varit kyrkbänkarna, som helt är gjorda i trä. Ajajaj vad ont jag har haft i ryggen. Fatta efter typ tre timmars stillasittande på en hård bänk i kombination med inga ryggmuskler...